Kloster och kondorer

Vi kom fram till La Paz tidigt pa morgonen och tog in pa samma hotell som forra gangen. Hotellet serverade visserligen frukost (brod, marmelad, juice och the liksom i princip alla stallen har) men forra gangen lyckades de inte producera samtliga bestandsdelar forran efter 40 minuter. Troligen beroende pa att de forst raknade alla nya gaster i restaurangen, sedan gav alla en kniv, darefter en kopp, varpa de gick for att hamta brodet men da kom det in tva till i restaurangen och de fick borja om fran borjan med knivarna. Sydamerikansk effektivitet i ett notskal :-)  Efter lite research upptackte vi att ett av grannhotellen hade en flott frukostbuffet dar man kunde kopa in sig for 35 kr/pers! Deal. Matta och belatna inforskaffade vi sedan bussbiljetter tillbaka till Puno nastkommande dag. Resten av dagen strosade vi runt lite i stan, besokte ett coca-museum (om cocavaxten, bladens anvandning, kokainframstallning osv) och avslutade med att ata lyxig middag pa frukosthotellet - resans hittills godaste!

Bussresan till Puno tog nastan hela dagen, men forflot utan nagra storre bekymmer. Nar vi kom fram radde festivalstamning i staden, och dagen efter var gatorna fulla av paraderande barn i olika utstyrslar som skanderade "Peru! Peru!" och marscherade efter basta formaga med ordentligt flaxande armar och ben.
  

Barnparad mitt i Puno, en del av den veckolanga festivalen.



Pa en restaurang serverades kottgryta med appelmos.
Ovanlig kombination?!

Vi informerades om att orsaken var att Perus storsta helgdag (sjalvstandighetsdagen) skulle infalla den 28 juli, men att man firade hela veckan. Samt att alla peruaner var lediga. Samt att alla peruaner reste. Framforallt inrikes. Great. Under den kommande veckan skulle det komma att innebara dubbla priser pa boende/biljetter och att det mesta var fullbokat, vilket tvingade oss att andra vara resplaner flera ganger. Sa har blev det i alla fall:

Vi kom med var buss till Arequipa och kom fram sent pa kvallen. Dar checkade vi in pa ett jattemysigt hotell, fullt av olika sma innergardar, trappor och passager samt en mysig tradgard att ata frukost i. Dagen efter hittade vi snabbt en tur till Colca Canyon och resten av dagen spenderade vi i ett enormt kloster (Monasterio Santa Catalina), som en hel liten stad i sig. Pa kvallen at vi middag pa en restaurang som inte serverade nagot annat an rejala grillade kottbitar av alla de slag, och Martin var lycklig som ett litet barn.

 

Inne pa varat hostel.



Tradgarden



Inne pa klosteromradet.



En av klostrets innergardar.



Shoppinggata i Arequipa.



Plaza de Armas i Arequipa.


Tidigt nasta morgon bar det av mot Colca Canyon, via en nationalpark dar man kunde se vicuñas, llamor och alpackor strova runt (tre djur fran samma slakte). Vi passerade ocksa resans hogsta punkt, 4910 meter. Pa eftermiddagen kom vi fram till staden Chivay, dar vi skulle tillbringa natten. Vi trotsade den isande vinden och tog oss ett ordentligt bad i deras varma kallor innan middagen med folkloristisk show tog vid pa kvallen. Denna gang dock utan gratande barn och vi lyckades bada slippa undan att dansa.

 

Alpacka.

 

Llama.



Vicuña.

 

Varma kallor.


Antligen var det sa dags att spana efter kondorer, som mater upp till 4 m i vingspann och kan bli 60 ar gamla. Vi gav oss av i ottan och efter ett par stopp i nagra smabyar langs vagen blev vi avslappta vid canyonens borjan. Redan efter nagra minuter sag vi de forsta kondorerna, dock ganska langt bort. Efter en halvtimmes vandring nadde vi "Cruz del condor", den officiella utsiktsplats dar man ska ha storst chans att se de jattelika faglarna. Efter en stunds talamodsprovande vantan flog den forsta forbi. Sedan en till. Och en till. De hade sina nasten under en klippkant strax nedanfor oss och flog fram och tillbaka mellan dem. En maktig syn. Vid ett tillfalle flog de sa nara att vi nastan hade kunnat rora vid dem. Martin fotade som en tok och fick nagra riktigt fina bilder.

Njut av masterverken!

  

Efter nagon timmes fagelspaning bar det av tillbaka till Arequipa dar vi shoppade lite souvenirer i vantan pa nattbussen mot Nazca. Nar vi kommer fram vantar (forhoppningsvis, om vadret tillater) en flygtur over de mystiska Nazcalinjerna!