På äventyr i Sydamerika: Nazca och Huacachina

Resan mot Nazca kunde ha borjat battre for Malins del. Hon hade matt illa sedan middagen, vilken kom upp mindre an en timme efter att bussen borjat rulla. Darefter lugnade det sig, men natten blev inte en av de basta under resan. Vi kom fram tidigt pa morgonen och hamtades upp av resebyran som skulle ordna flygturen. De meddelade att vadret var daligt (dis och dimma), men att man hoppades att det skulle latta under dagen. Dagen fore hade ingen kunnat flyga, sa det var dessutom ko. Vi valde darfor att aka till Chauchilla cemetary strax utanfor Nazca, en plats dar Nazcafolket hade ett flertal 2000 ar gamla gravar som mellan 50-90-talet plundrades pa allt av varde. Mumierna som fanns i gravarna stroddes ut i oknen dar de forstordes av vader och vind. Idag har man restaurerat det man kan, men fortfarande ligger en hel del manniskoben strodda har och var i okensanden. Det var anda haftigt att se flera tusen ar gamla originalmumier, intakta med har och allt.

Skelettdelar overallt.

De aldre haller konferens. Dessa killar var sk. Shamaner,
haxdoktorer, darav det langa haret.

Samtliga gravplatser ser ut sa har.

Nar vi kom tillbaka fick vi order om att aka till flygplatsen och borja koa for vart flyg. Det tog nagra timmar, men till slut var det dags. Vi var fem personer som nervosa packade in oss i den lilla cessnan. Tidigare har det skett en del olyckor har och sakerheten har ifragasatts, men efter den senare ska de tydligen ha infort skarpta regler. Vi var dock lite osakra pa exakt vad det innebar i Peru...

En Cessna. Modell liten.

Pavag upp i luften. Vi mar bra ansalange.
Killen bakom ser lite nervos ut.

Vi kom i alla fall upp i luften och uppvisningen kunde borja. Piloterna cirklade over figurerna (som sag mindre ut fran luften an vad vi hade vantat oss) at olika hall sa att alla fick se allting. Det innebar dock aven en del ganska kraftiga svangar och lutningar, vilket tillsammans med turbulensen fick de flestas magar att hissna och ansikten att anta en gronaktig ton. Till och med Martin (som aldrig blir aksjuk) borjade se lite anstrangd ut efter en stund. Malin som redan madde daligt ska vi inte ens tala om. Killen bakom grimaserade rejalt varje gang planet svangde, men klarade sig precis. Upplevelsen var anda riktigt haftig och vi hade inte velat vara utan den! Har kommer ett smakprov pa nagra av de linjer vi fick se.

Geometriska figurer.

En apa.

En kolibri.

En papegoja?

Handerna (t.h), tradet (t.v) och ett utkikstorn.

En astronaut.

Det ar svart att se pa bilderna hur stora dessa figurer egentligen ar. Astronauten ovan ex. ar avbildad pa ett stort berg, som ser ganska litet ut fran ovan. Klicka pa bilderna sa blir de storre. (Galler ju hela bloggen).

Piloten verkar glad over att vi ar nere.

Nar vi kom ner madde vi sadar, men var anda tagna av de haftiga linjerna. Det var dags att aka tillbaka till Nazca dar vi skulle ta bussen till Huacachina pa kvallen. Dock hade vi inte bokat nagot boende dar (eftersom vi inte visste om flygningen skulle bli av samma dag) och nar vi ringde for att boka hotell var allt fullt! Vi fick alltsa stanna en natt i Nazca, lite oplanerat och ovalkommet. Det visade sig dock vara behovligt, for bara nagra timmar senare fick Martin uppleva sin savitt han minns forsta ordentliga magsjuka i livet. 7000 piller senare, och en promenad genom hela Nazca i pyjamas for Malins del (for att kopa pillrena och vatten) kunde vi dagen efter ta oss till Huacachina med buss utan problem.

Val framme i Huacachina var det strax dags for Buggie-bil ut i sandoken for att sandboarda och njuta av en helt vansinnig bilfard. Forst hamnade vi i en bil med en grupp franska adrenalinpumpade ungdomar som satt och var taggade till tusen. Strax visade sig det att vi satt i fel bil, varpa vi forflyttades till en annan bil full med italienska pensionarer =( Jippie? Vi akte ivag i full fart, det guppade ordentligt och sog till i magen lite for ofta for de stackars italiernarna som satt och holl stenhart i satena framfor. Haha. Vi hade iaf skitkul!

Sjalva sandboardingen sag till en borjan lite farligt ut, rent av livsfarligt. Det visade sig senare att det inte var varre an att aka pulka pa magen. Det gick riktigt fort!

Malin taggad till tusen.

Ska vi ta och hjalpa farbror Martin ner pa bradan?
Stel som en pinne.

Aaaaaaaaaaaahhhhhhhh!

Backen var brant och laaaaaang. Nu ar iaf bada nere.

Malin i backen. Langt dar nere star bilen och vantar.

Helskinnade akte vi tillbaka till hotellet och utforskade sjalva orten under eftermiddagen. Ett litet dopp i poolen inne pa hotellomradet hanns med innan middag.

Hotellomradet. Finaste hittills pa resan.

Gatorna i Huacachina.

Lagunen mitt i orten.

Nasta dag var det dags for en tur ut till de lokala vingardarna. Vi besokte tva gardar, en industriell och en mindre familjeagd gard. Har tillverkade de mest sota viner och Pisco, Perus nationalsprit, om det nu finns nagot sadant.