Pa vag mot Titicacasjon och Bolivia

Efter vara strapatser i djungeln behovde vi ett par dagar i Cusco (som borjar kannas som hemma) for att aterhamta oss. Vi ville ocksa passa pa att fira Malin fodelsedag pa tu man hand, med middag pa en lite finare restaurang (vita duken). Dessvarre hade ett typ 50 peruaner stort sallskap tankt samma sak, och intagit hela restaurangen for att fira ett eget, betydligt aldre fodelsedagsbarn. Tyvarr gav de sig inte tillkanna forran vi redan hade slagit oss ner och bestallt. Da reste sig plotsligt hela restaurangen och borjade sjunga "Cumpleaños feliz" (ja ma du leva pa spanska), dock inte for Malin =) Hon tog dock at sig lika mycket, sa sa langt inga problem. Darefter drog de dock in en gatuorkester som spelade sa att vaggarna holl pa att rasa samman. Lange. Resten av var "mysiga maltid" satt vi och tittade pa varandra over bordet, det gick inte att hora ett ord... Till efterratten hade vi fatt nog och flydde till vart enkla, men tysta, stammispizzahak dar vi firade loss med gigantisk banana split for 20 kr.

Dagen darpa utforskade vi lite fler delar av Cusco, gick pa Inkamuseum och hamnade mitt i en barnfestival? Formodligen var alla barn (under 7) i hela Cusco samlade vid det stora torget Plaza de Armas, iforda nagon sorts inhemska kostymer. Det var roligt att fa uppleva.



Utsikt over Cusco.



  

  

  

Nasta morgon var det dags for avfard mot Puno, en stad som ligger precis vid Titicacasjon. En taxi plockade upp oss vid vart hotel strax efter 7 och korde oss till vad han trodde var den researrangor vi skulle aka med. Det var dock fel, fick vi veta efter att vi hoppat ur taxin och endast hittade ett annat bolag. De hjalpte oss att hitta ratt, men det kravde en sprangmarsch over motorvagen och en ny taxi. Vi hann precis fram innan bussen skulle aka! Bussresan till Puno var en kombinerad resa/guidad tur genom nagra kanda platser langs vagen. Inte mycket att jamfora med vara tidigare upplevelser.  



Hogsta punkten under resan.



En marknad bland bergen.



Val framme i Puno checkade vi in pa vart hostel, fick en liten snabbguidning av var hotelvard (pa spanska) runt i centrum som slutade pa vad vi tror var hans brors restaurang. Det var iaf gott och billigt.

Dagen efter var det sa dags for en tur pa Titicacasjon. Den borjade sjukt oorganiserat, ingen av guiderna visste vilken bat vi skulle aka med sa vi fick byta flera ganger innan vi kom ivag. Forsta stoppet var pa Uros-oarna, Islas Flotantes. Det ar konstgjorda vassoar som flyter i sjon.
(bild med forklaring)

Allt pa oarna ar byggt av vass - hus, batar, mobler. Har bor folk tydligen permanent, aven under wet-season. Vi stannade en stund pa oarna medan guiden berattade om folket, vad de at, hur de levde osv (Vi ar lite osakra pa om de verkligen lever dar aret runt, men deras forfader har iaf levt dar och det var fascinerande att fa hora om deras kultur). Sedan fick vi aka med deras Mercedes-Benz, en storre vassbat, till en annan o. Det ar ett satt for dem att tjana pengar till skola, sjukvard mm. Nar baten lade ut sa stallde sig alla pa on i en rad och borjade sjunga. Forst lokala sanger vilket kandes helt ok, men nar de borjade sjunga Vamos a la playa sa kandes det lite val tillgjort for turisterna. Sedan borjade tva sma barn som var med pa var Mercedes att sjunga broder Jakob pa alla varldens sprak, bara for att tjana lite mer pengar. Vi fick inte kanslan att de gjorde det bara for att de ville...

Vassoarna ar uppbyggda enligt bilden ovan. De vilar pa stora flak av vassens rotsystem som binds ihop med hjalp av palar och snoren. Ovanpa laggs vass i flera lager, omlott. Vassen maste fyllas pa varannan vecka for att on ska halla.

Ett litet vasshus med en liten pojke.

Pa besok i en av hyddorna. Besokshattar pa!

Stabilt vasshus. Stabil kille. Litet kok utanfor.

Mercedes Benz

Nasta stopp var on Taquile, en vacker plats som tyvarr aven den var lite for exploaterande. Vi borjade med en lang promenad over on for att sedan ata lunch och se lokalbefolkningen dansa. En av dansarna var en liten pojke som bara efter nagra minuter borjade grata, men fortsatte anda att dansa for oss. Det kandes validgt fel att sitta dar och "njuta" av underhallningen. Till raga pa allt bjod de sedan upp, Malin slapp inte undan utan fick dansa "folkdans" med dem. Slutligen gick deras lilla dotter runt och samlade in pengar. Det var inte riktigt vad vi hade vantat oss, utan mer rundvandring med guidning pa on hade kannts mycket trevligare. Vi fick iaf en lang och avkopplande batresa tillbaka med stralande sol och forsta parkett pa battaket, med fantastisk utsikt over sjon.

Pa vag ut mot Taquile.

Malin hittade en mintkvist.

Taquile!

Sista porten innan hamnen.

Pa vag tillbaka till Puno, helskon battur!

Tillbaka i Puno samlade vi krafter for att dagen efter ta oss vidare till La Paz i Bolivia, varldens hogst belagna huvudstad. Resan dit gick smartfritt (inkl granskontrollen). Det enda som fick en att satta hjartat i halsgropen var en liten batfard. Plostligt stannade bussen, alla fick hoppa av, kopa en batbiljett och kno ner sig i en liten motorbat. Motorn saknade huv och var livs- och miljofarlig. Sarskilt for foraren som holl sitt finger bara nagon cm fran en snurrande skiva. Bussen skulle ju ocksa over vattnet, sa den fick en egen liten pram! Nar vi val kommit i land stod vi skrackslagna och tittade pa nar bussen (och pramen) vinglade over vattnet med all var packning.

Batmotorn kanske kunde ha varit lite mer modern. Livsfarlig.

Trodde att bussen skulle valta narsomhelst.

Framme i La Paz hade vi hoppats kunna kopa biljetter till en nattbuss som skulle ta oss till Uyuni, redan samma dag. Det sket sig. Bolaget vi skulle aka med, Todo Turismo som var det basta, hade slutsalt flera dagar framover. Vi fick noja oss med ett hett tips fran turistinformationen, ett annat bolag som hade platser kvallen darpa. Saledes fick vi tillbringa en oplanerad natt i La Paz, och en oplanerad dag som gick at till att braka med de bolivianska datorerna.

La Paz. Staden bara valler ner for bergen. Gigantisk.

La Paz by night, fran vart fonster.

Nu bar det av mot Uyuni och Saltoken!